Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huru järnvägen fick sjumilsstöflar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid namn Paavo med hustru och barn och en gosse, som
hette Oiva. Det var just då man byggde järnvägen, och
Paavo hade fullt arbete vid släggan och städet. En afton
när han hemkommit, trött efter dagens mödor, och satt
med barnen vid grötfatet i sin stuga, sade Oiva: — Far, där
krafsar en hund på dörren.
— Se åt — sade Paavo.
Oiva öppnade dörren, och in rultade med säcken på
ryggen ett gammalt, skäggigt, trasigt troll, som just icke
såg hyggligt ut att taga emot till aftonfrämmande. Barnen
började skrika. — Nå, nå — sade smeden — hvad är
du för en?
— Jag är Birreburr — sade trollet. — Jag har i
tre dygn sprungit med sjumilsstöflar genom hela norra
Asien för att taga fatt solen och är hungrig som en
hvalfisk. Icke har jag haft tid att kamma eller tvätta mig.
Första kvällen kröp solen till natten i Lenafloden, andra
kvällen kröp hon i Obfloden, och nu, tredje kvällen, kröp
hon ned precis bakom din stuga. Jag trodde mig finna
henne här, men hon måtte ha smugit sig in genom gluggen
och lagt sig att sofva på vinden. Gif mig en lykta; jag
vill se åt på vinden!
— Hvad är detta för dumt prat? — menade smeden.
— Springa fatt solen!
— Kallar du det dumt, som är det kvickaste af alla
mina trollkonster? Jag har slagit vad med Burrebirr
om en värdsdel; jag vill stoppa solen här i min säck.
Fort hit med lyktan, eller... du hör, att jag är ett troll.
— Och Birreburr sparkade, liksom på skämt, ut en hel
vägg i stugan.
— Hör nu — sade smeden — far du så där fram,
så skickar jag länsman att fråga efter ditt prästbevis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
