Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syne i Sommarby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Skaffa mig en bössa! — befallde Sveru.
— Jag vill vara den grannaste i kyrkan — tilläde
Morsa.
— Jag vill skjuta alla lärkor och ekorrar här i
skogen — förklarade Sveru.
Stubben stod tyst, som förut, men om Syne varit
där, hade hon kanske märkt, att hans skägg rörde sig,
som om han dragit på munnen. Inte kunde han ju tala
till dem, som inte förstodo honom.
Då blef Sveru förargad. — Jaså, du lyder inte?
Jag skall lära dig lyda, gamla förtorkade kråkskrämma!
— Hvarpå Sveru gaf stubben ett så duktigt rapp med
sin käpp, att stubben ramlade kull.
— Hvad har du gjort? — klagade Morsa. — Nu
blir han ledsen på oss och gifver oss inga gåfvor. —
H varpå hon ställde stubben att stå och strök smör på
hans mun för att blidka hans vrede.
— Nå, stubbe — sade Sveru hotande — vill du
nu skicka mig en bössa, annars tänder jag eld på dig.
Jag har tändstickor i fickan.
— Det låter du bli! — skrek Morsa.
— Kantänka! — skrattade Sveru och framtog en
tändsticka. — Får jag, eller får jag inte en bössa?
Stubben teg. Morsa ville rycka bort tändstickan,
men fick en knuff och ramlade utför backen. — Jaså,
jag får ingen bössa 1 — ropade Sveru. — Jag skall lära
dig lyda, gamla skrälle!
Hvarpå han höll en brinnande tändsticka under
stubbens långa skägg. Skägget var torrt och eldfängdt
som krut, det frasade upp, och snart stod hela stubben
i lågor. Blåsten var genast färdig, det kan man tänka;
hvem känner ej vårvinden? I flera veckor hade han
redan sopat ängen och torkat skogen. Nu fick han arbete,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
