Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Florios och Unda Marinas sagor - 10. Unda Marina berättar om Imatra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mina systernajader, de älskliga små,
som så leende plaskat i Saimas blå,
kommo skrämda emot mig i skräck och i harm,
och de svimmade blödande bort vid min barm.
— Mina systrar, o ve, eder kind är så hvit!
Hvem har röfvat er frid? Hvem har jagat er hit?
— Vi ha lockats till fall af en frestares list;
o, så djupt, o, så djupt ha vi fallit till sist 1
När vi summo så gladt vid vår blommande strand,
kom till oss bergakungen och kysste vår hand:
— Vackra barn, du har trångt; kom med mig, var
mig huldl
Du skall åka i vagn, du skall simma i guld.
Ack, vi tanklösa barn, vi förstodo det ej,
det var skönt att få åka; vi sade ej nej;
och så förde han oss på en halkande stig
till en stupande brant och oss ryckte med sig.
Det bar nedför och nedför och nedför alltjämt,
till en början så lätt som ett lekande skämt;
men med ens blef så trångt, att vi trampades ned,
vi begrofvos i skum ... Men vi följde dock medl
Hur vi ångrade då, att så lätt var vår håg!
Men hur vända nu mer vår förkrossade våg?
När vi lyfte mot himlen vår bedjande blick,
stod där muren af sten, där vår klagan förgick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
