Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De röda skorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter kom far. — Kära barnet mitt, hur har du kommit
allena hit?
— Jag gick till himmeln för att bedja Gud lära
Maunu gå, men så var Gud inte hemma. Jag trodde
han skulle vara i kyrkan.
— Och fann du honom i kyrkan? Har du bedt
-rätt innerligt, som man skall bedja Gud?
Nej, det hade Rika visst inte gjort. Hon blygdes
att säga det. Hon hade alldeles glömt hvarför hon
kommit till kyrkan.
— Jag förstår — sade mor, som nu blef varse de
röda skorna. — Du vet inte bättre, du. Det finns stort
folk, som inle tänker på annat än fåfänga i kyrkan.
Sko nu af dig grannlåten, och följ oss barfota heml
Rika lydde. Mor betraktade skorna, de voro
ned-kippade, smutsiga, trasiga. — Hvarför läste jag inte strax
in otyget i kistan? Nu duger det till intet annat än att
lära mitt barn fåfänga. Kom, Rika.
På hemvägen kommo de till forsen. Stenarna,
strömmen och fiskarna gycklade som förut: — Rika,
Rika, vi äro så fattiga, gif oss dina skor!
— Hör mor hvad de säga?
— Hvad säga de?
— De säga: vi äro så fattiga, gif oss dina skori
— Nå, icke bli de rikare af den skatten. Men de
må gärna få dem.
Och så kastade mor de röda skorna i forsen. Rika
såg dem dansa på vågorna, till dess att strömhvirfveln
uppslukade dem. - Jag undrar om fiskarna kunna simma
i dem — tänkte Rika. Men gråten satt henne i halsen.
Aldrig i världen mer skulle hon få så vackra skor.
— Gråt inte — tröstade modern. — Hvad tror du
Gud skulle ha sagt, om du nu kommit till honom med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
