Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Molnjätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hm, ja, jag kan bränna upp regnet — menade
smeden.
— Hur går det till?
— Jag låter det regna på ett torrt skinn och kastar
skinnet i elden.
— Hjälper det?
— Inte hjälper det alltid. Det finns bara en,
som kan göra vackert väder, och det är StorJukka i
molnet.
— Stor Jukka, hvem är han?
— Mästersmeden, du vet. Vår Herres
husbonddräng, som har sin smedja i molnet. Det är han, som
gör åskan. Rikki går nu beskedligt och lägger sig.
Blir det vackert, så blir det vackert, och blir det fult,
så inte kan jag smida i kapp med Stor-Jukka.
Rikki gick, ref åt sig en näfve gräs vid vägkanten
och räckte det åt Mufti i hundkojan. Mufti sig för
undrad ut, men tog ett strå och började tugga. Detta
var bekymmersamt. Rikki lade sig, sof oroligt, drömde
om Stor-Jukka och vaknade i första daggryningen, innan
solen ännu gått upp. Ett misstänkt plaskande hördes
på fönsterrutan. Hvad kunde det vara? Rikki var med
ett språng ur sängen och öppnade fönstret. O ve, det
hällregnade! Och icke en liten dusch, nej, slagregn, det
öste ned, det stod som stickor i backen. Fagerö! Fagerö!
Och Araminthal ...
Om Rikki varit tjugu år, skulle han kanske slagit
näfven i bordet. Men Rikki var bara sju år och han
började gråta. Harmen kom till för att salta sorgen.
— Vänta du — sade han till regnet — nu skall jag
bränna upp dig. Där låg ett lösrifvet skrifboksblad.
Rikki tog bladet och höll det litet utanför fönstret. Sju
regndroppar föllo på bladet. Rikki tog en tändsticka
4. — Topelius, Läsning för barn. VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
