Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Marias nyckelpiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bäcken. Det var förtjusande friskt och vågorna kysste
glad t plaskande hennes bara fötter.
— Tack — sade hon och fortsatte med friskare
mod sin hemväg till staden.
Men en lång stund därefter kom hon orolig
tillbaka, och solen var nära sin nedgång. — Kära små
vågor, ha ni sett min guldnyckel? Jag bar honom i
min klädningsficka och måste ha tappat honom här,
när jag skörtade upp min klädning. Jag har frågat
solen, och solen svarade: — Har jag tid med din nyckel
nu, när fikonen mogna? Jag har frågat berget, och
berget svarade: — Jag har annat att göra, jag står på
utkik för att se om romarna komma! Jag ville fråga
månen, men han svarade: — Narraktiga flicka, jag har
ju ännu icke gått upp! Du, bäck, måste veta det, ty
det var här jag skörtade upp min klädning.
Bäcken Kidron visste lika litet som solen, berget
och månen. — Har jag tid med din nyckel nu, när jag
måste vattna alla näckrosor efter den heta dagen?
De flygande kräken voro mera hjälpsamma. Alla
sökte. Fjärilarna doppade sina vingar i vattnet,
spin-deln sökte i sina nät, guldflugan tänkte ej mer på sin
grannlåt. Tordyfveln, som nu ändtligen kommit på
fötter igen, lunkade makligt i väg till stranden. Allt
lefvande sökte. Örnen frågade dufvan, lejonet frågade
haren och fikonträdet frågade näckrosen: — Har du ej
sett Jungfru Marias guldnyckel?
Nej, ingen hade sett nyckeln, utom den lilla
skalbaggen med de sex svarta prickarna på de röda
skalvingarna. Den hade sett nyckeln glimma mellan
småstenarna vid stranden af bäcken och surrade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
