Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tankar i djurskyddsfrågan - Den stora klyftan - Rättvisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla. Veklagan gick genom allt lekvande intill den dag,
som är.
Men detta allt är ställdt på en förhoppning. Guds
kärlek framträdde omedelbart efter fallet med ett löfte
om återupprättelse. Det är betecknande, att Guds första
förbund med människan (1 Mos. 9: 9—11) omfattar
äfven djuren. Kedjorna skola falla, klyftan försvinna.
Allt, som suckar, lider och dör, skall en gång uppstå
för att aldrig mer dö. Allt, som hatar, binder, plågar
och dödar, skall underkasta sig världsfreden. Villkoret
är, att alla knän skola böjas i Jesu, i den eviga
kärlekens namn, men böja sig fritt och därmed frigöras i
sanningen, såsom de en gång bundos genom lögnen.
Den, som förnekar detta och hellre förkunnar en
evig träldom, må utstryka Esaias’ elfte kapitel och
andra Guds löften. Vi vilja behålla dem såsom
skapelsens hopp och slutmål. Med detta hopp gå vi frimodige,
om ock i mycken svaghet och mycket motstånd, fram
i kärlekens verk. I Guds kraft gå vi, icke i vår.
Medlidandet är så flyktigt, hjärtat så obeständigt. Men i
Guds kärlek finns ingen klyfta mer, för det hopps skull,
som är gifvet åt oss och alla. Och detta (1 Joh. 5: 4)
är segern, som öfvervinner världen: vår tro.
Rättvisa.
Solen gick ned bakom Edens höga murar.
Tröste-änglarna, som All förbarmaren sändt att hugsvala jordens
sorger, återvände från sitt dagsarbete och mottogos vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
