Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snurran. Skämtsaga i fyra äfventyr - Fjärde äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spindelben. Först säger ni, att barnet var dödt,
och sedan säger ni att det lefde.
illflaxa. Säger och säger! Jag säger, att bruden
är mitt egenhändiga barn.
PRINSESSAN (rusar slabbrande upp och förföljer Illflaxa
ett hvarf kring salen. Hofvet håller sig för öronen).
Egenhändiga, egenhändiga, har man någonsin hört så egenhändiga
lögner, som den egenhändiga häxan smider och slabbrar
och slabbrar och slabbrar, liksom jag varit död, och
så lefver jag än i dag, och liksom jag varit hennes
häxunge, och så är jag af kungligt blod, och det blygs
inte hela hofvet att höra, men hon får slabbra och
ljuga och ingen bryr sig om att hon slabbrar sina
dumma historier, och här skall jag sitta och får inte
öppna min mun för att hon skall få chikanera mitt
kungliga blod, och ...
lisa. Skatorna skratta!
(Prinsessan tystnar och gömmer gråtande sitt hufvud i Olles famn.)
ROSENKIND inträder, alla buga vördnadsfullt.
ROSENKIND. Illflaxa är en häxa, och hennes barn är
en häxunge. (Bestörtning och utrop: prinsessan är en häxunge.)
Gråt inte, unga brud! Sanningen måste i dagen, men
du är oskyldig, du skall ännu blifva god och lycklig.
Och gråt inte, drottning, ditt barn lefver!
kungen. Tala, högborna, ädelmodiga fe! Vi tro
dig som sanningen själf.
rosenkind. Illflaxa lade sitt barn i vaggan, red
bort med drottningens barn och kastade det i
strömmen. (Utrop och paus. Vakten griper Illflaxa.) Där fann jag
barnet ännu vid lif, tog det i mina armar och bar det
till goda människor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
