Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blad ur min tänkebok - Tro och vetande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO OCH VETANDE
11
mål, som för tiden påkalla hans medverkan. Han har
dock dessa mål, så länge de hålla; men en kvinna utan
tro är en själfmotsägelse. Om än så begåfvad med
tankens skärpa och omdömets klarhet, finner hon icke
där sitt lifs centrum; hennes bestämmande motiv äro
invuxna i det omedelbara, reflexionslösa, obetingadt hän*
gifna, som utgör trons innersta väsende. Undertryck
denna lifsgrund, lär henne bygga på den kritiska tanken,
och hon är icke kvinna mer, hon är en bastard af kritik
och känsla, reflexion och passion, vacklande mellan båda
oeh utsatt för bådas förvillelser.
I sin betydelse af kristen lifsmakt har tron sin
motsats i otron, antingen denna bekänner läran och
förnekar lifvet eller öppet förnekar lif och lära. Den
förra formen är den allmännaste; så djupa rötter har
dock bekännelsen, att den helst bäres som död tro på
läpparna med ett förströdt eller bortvändt hjärta. Men
otro i den betydelse, att man ingenting tror, är ett ord
utan innehåll. Natura abhorret a vacuo, naturen tål
intet tomrum. Där ett sådant uppstår i vårt innersta,
inrusa spöken. Så oskiljaktig är tron från människans
innersta väsende, att äfven den som förnekar allt dock
slutligen måste tro på sig själf. Fritänkarne bedraga sig:
den Gud de förneka återkommer ofelbart som afgud.
Del tidehvarf som dyrkade förnuftet var ända till
bräddarna uppfylldt af vidskeplig vantro. Du, som kallar Gud
en gammal barnsaga, knäfall för Cagliostro, begär svar
af de döda eller tillbed dig själf!
18 §95.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
