Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blad ur min tänkebok - Solidaritet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framåt följderna af hans synd! En människa, Kristus,
har ensam i rättfärdighet uppfyllt Guds lag, och släkte
efter släkte bär i tidernas tider upprättelsen i hans
rättfärdighet, de, som tro på hans namn!
Gud låter sin sol skina öfver goda och onda på
jorden. Svaret på alla dessa frågor ligger gömdt i ett
enda ord: solidaritet, allas gemensamma inbördes ansvar,
en för alla och alla för en. Samma blod, kött och ben,
samma ande, samma själ, samma brister och företräden,
samma utveckling och samma bestämmelser gälla ur
världsordningens synpunkt för oss alla. Det är ett järnhårdt,
fruktansvärdt band, en oslitlig kopparfjäder, som kedjar
alla människor samman utan åtskillnad i en gemensam dom.
Vi skulle digna för denna obevekliga fatalism, om
vi ej funne en allt försonande motvikt i Guds fria nåd,
som icke bindes ak några begränsningar. Kärlekens
synpunkt är högre än naturordningens. På samma gång
som släktets solidaritet omsnärjer oss med syndens och
dödens fjättrar, skipa Guds kärlek och försoning en högre
rätt. Här träder individen fram och släktet viker tillbaka.
Den skuld, som vidlåder oss alla, är en skuld i grader,
beroende af tro och gärningar. Hvilken underbar vishet!
Hvarenda en ak oss mätes; våra medfödda anlag, vår
kraft eller vår svaghet, vår omgifning ända från vaggan,
vår uppfostran, våra öden och deras inflytande allt intill
grafven: efter dessa mått tillräknas oss syndens tankar
och syndens gärningar. Då ligger i andra vågskålen
Kristi försoning och människans tro, äfven tron i grader.
Trons mått är dess uppriktighet, icke dess kraft.
Rättfärdighet dömer, nåd förlåter. Slutdomen sparas till
tidernas ände, men kastar sin skugga framåt redan på
det jordiska lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
