Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blad ur min tänkebok - Ljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ljuset.
Ja, jag älskar dig, himmelens rena ljus, Guds
herrlig-hets sken, som upplyser jorden och bygger en bro
mellan världarna. Inga blixtrande ädelstenar, inga
våd-eldar, inga palatsers elektriska ljus, inga slocknande
fyrverkerier, inga scenens triumfer vid rampens
gaslågor, icke norrskenets bleka flammor, icke ens
ljungeldens hvassa svärdsudd, som genomborrar åskmolnet,
kunna jämföras med dig i välgörande glans. Endast
vinternattens djupa, aningsfulla stjärnhimmel kan mäta
sig med dig i lugn skönhet. Jag älskar dina klara
färger i regnbågens öfvergångar, i morgongryningen eller
när solen sjunker guldklar i hafvet. Jag vet ingenting
praktfullare, än en svart molnvägg i öster, en klar
nedgående sol i väster, ett landskap i skinande grönt och
en hvit fiskmås, blänkande mot det mörka molnet.
Dina grumliga färgblandningar, dina askgrå moln och
dufna dimmor äro icke för mig. Morgonskymningen är
mig kär, emedan den väntar dagen, men aftonskymningen
gör på mig intrycket af ett sorgset farväl. Hellre nattens
mörker, när det uppnått sin svartaste skugga och ögat
vet, att svartare kan det ej blifva, att fastmer skall ur
dess sköte framgå ett ofödt ljus. Natten är skapelsens
moder, såsom julnatten är frälsarens fqdelsetimme, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
