Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blad ur min tänkebok - Lifvets sommar och höst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lifvets sommar och höst.
Sommartid kommer den högsta värmen alltid efter det
högsta ljuset. Den högsta själsutvecklingen inträffar
vanligen senare än de högsta kroppskrafterna. Normalt
kulminerar den fysiska utvecklingen vid trettionde,
intelligensen vid fyrtionde eller femtionde året. Lyckligast
antages ju en jämvikt vara mellan dem båda. Men
naturlagarna supplera hvarandra. Idioten och den
sinnessjuke kunna vara kroppsligt starka medan själen hvilar,
och många de berömdaste skalder och lärde ha på höjden
af sin produktivitet släpat med en förfallen kroppshydda.
Kropp och själ böja sig för människoandens frihet, men
andens strid emot köttet och köttets strid emot anden
förblifva i alla tider desamma.
Mången, och särskildt de sangviniska
temperamen-terna, förblifver i sin innersta rot ett barn eller en yngling
vid långt framskriden ålder, ja intill lifvets ände. Det är
som man skulle känna fläktar af vårluft in i December.
Ingenting har hos dessa lyckliga förmått utplåna
barndomens omedelbara intryck eller ungdomens illusioner.
Det nyktra förståndet skrattar åt dem; jag älskar dem
och — igenkänner dem.
Den normala gången af lifvets kamp är att först det
omedelbara intrycket förbleknar och därefter illusionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
