Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blad ur min tänkebok - Lifvets sommar och höst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIFVETS SOMMAR OCH HÖST
85
liggande höjden, jordlifvets högsta. Alla gamla se tillbaka
på en lång tillryggalagd vägsträcka, alla stå de i ett
torn och lefva i minnet, men för dem, som uppnått
höjden, utbreder sig en ändlös horisont, upphöjdare än
barndomens, vidare än ungdomens, mera oskymd än
medelålderns. Denne gamle har återkommit till
barndomens lifsåskådning däruti, att den yttre och inre världen,
natur och medvetande, hos honom sammanflyta till ett.
Han reflekterar icke mer, han åskådar ; han jämför icke
mer, han känner, och om han jämför, så kritiserar han
icke. Han har återfått det omedelbara intrycket, men
beherskadt af medvetandet, förädladt af resignationen.
Änglarna och naturen tala icke mer, och likväl förstår
han deras ljudlösa språk. Han lefver, dock icke mera
han, utan det oändliga, som omfattar i samma famn det
förflutna, närvarande och tillkommande och som de kristne
kalla Gud. Det är sant, att betraktaren måste vara en
kristen för att tänka sig en allt förutseende, allt
sammanhållande och kärleksfullt skyddande personlig Gud, i
hvilken han icke försvinner, utan fortfar att individuellt
behålla sin tillvaro. Han måste vara kristen för att icke
frukta tillintetgörelsen, som för tviflaren står så nära vid
portarna ... men äfven den gamle hedningen dör lugn med
aningen om en gryende morgon bakom det lif som förgår.
Hvilken olika aftonskymning! En går knarrig och
knotande natten till möte, en annan går trött, slö och
likgiltig, en tredje går vaken och hoppfull bort till det
okända landet, viss om att gå från lif till lif, från
svaghet till kraft, från mänskliga styckeverk till andens
fullkomning, från tvifvel till visshet, från tro till
åskådning, från skymning till klarhet, från tillvarons brusande
flod till dess lugna källa i Gud.
18 V 95.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
