Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blad ur min tänkebok - Folk och fädernesland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likgiltiga. Världen må förgås, endast han finner en
planka, på hvilken han räddar sig.
Äfven fäderneslandet kan blifva en afgud och är
det för mången, för andra en vacker ungdomsdröm.
Och likväl är i denna idé någonting heligt, någonting
stort, upprättande, försonande, sammanhållande.
Fäderneslandet är mångas skydd, mångas hem, mångas graf
och likväl så helt mitt, att jag bär det i mitt hjärta och
i min lifsåskådning. Det omsluter i sig allt som är mig
kärt och dyrbart på jorden, forntid, nutid och framtid,
mitt arbetes lön, min kärleks omsorg, mitt lifs närmaste
mål. Säg, kan man dö för detta land? Ja — och
lefva! Det är lättare att dö, än att lefva för en idé;
vår kraft är vanmakt, vår vilja vankelmod. Men
medvetna eller omedvetna ha i alla tider många tusende
lefvat, lidit och dödt för detta land, som med hvarje
soluppgång kallar oss att följa i våra fäders spår. Ledsna
på detta land, beklaga dess fattigdom, skudda dess stoft
af dina fotter, emigrera till rikare lottade länder, försök
att glömma din barndoms vagga, din moders bön i För*
gäfves, du undkommer ej ditt folk och ditt land, du
bär det med dig hvar du i världen går, det är din
innersta rot, du kan ej rycka dig lös, och om du kan
det, skall du på höjden af kraft och välmakt känna, att
något som gaf lifvet dess innehåll har dött bort i dig.
18 V 95.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
