- Project Runeberg -  Blad ur min tänkebok. - Upplysningar /
131

(1905) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blad ur min tänkebok - Penningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hastigt förvärf medför öfvermod, långsamt förvärf
medför själftillit, fattigdom medför afund och misströstan.
Lefnadsvisheten ligger i bönen: »fattigdom och rikedom,
Herre, gif mig icke; gif mig min beskärda del!»

Och om jag vore en af Amerikas mångmillionärer,
hvar får jag köpa samvetsfriden, kärleken i lust och
nöd, hoppet om evigt lif och mången gång hälsan, [-förutan-] {+för-
utan+} hvilken allt jordiskt för mig har intet värde? Jag

kan frossa i alla njutningar, jag kan jaga efter all
ögonblickets lust för att fylla tomheten i min själ och för-

drifva ledsnaden, som förföljer mig hvar jag går, och
likväl hänger lifsledan som en blyklump vid njutningens
öfvermått. Jag släpar min själ med mig, och denna själ
är -nu engång så danad, att hon ingenstädes finner
hvila och ro, utom i Gud.

Ett företräde hafva de rike, nämligen att kunna
af-hjälpa andras nöd, att stöda ungdomens vacklande steg,
att trösta mången bedröfvad, att återgifva modet åt mången
misströstande och att i varaktiga stiftelser efterlämna ett
välsignadt minne. Mången gång har jag känt mig frestad
att därför önska mig penningen. Men då hafva äfven
dessa ändamål synts mig alltför ändliga och alltför
begränsade. Tiden skall utplåna mina verk och mitt minne.
Vid sidan af de behof jag lyckats att afhjälpa skola
ständigt nya och åter nya uppstå, och slutligen skola
alla millioner försvinna som droppar i hafvet. Då är
det frö varaktigare, som den fattige predikanten eller
läraren utsår i människosjälar; men detta frö finns ej i
penningen. Hvem förmår mätta törstande människosjälar
med guld?

Alla, utom den girige vid sin skatt, äro ense
därom, att penningen är intet i sig själf, allenast ett
medel för något annat, en bytesvara, som hvarje annan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:26:38 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topblad/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free