Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blad ur min tänkebok - Tanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tanken, den vidtberesta, var stadd på återfärden
från en världsomsegling och satte sig i fjäril shamn att
hvila på en bit oskrifvet papper.
Jag igenkände honom.
— Är du min tanke? frågade jag.
— Din och allas, som solskenet, svarade fjäriln.
— Så långt har du rest och är icke trött, fortsatte jag.
— Nej, jag återvänder ett ögonblick till mig själf.
— Är du icke alltid dig själf?
Det förekom mig som om fjäril vingarna fläktade för
ett smålöje.
— Om jag alltid vore mig själf, sade fjäriln, hvad
vore då världen? Jag är du, och man kallar mig kärlek;
jag är han, hon eller det, och man kallar mig själfvisk
åtrå. Världshistorien är sammansatt af jag, du, han,
hon, det, men öfver dem står det omedelbara.
— Hvad är det omedelbara?
— Det, som är jag, men som jag icke är. Det, som
omfattar mig och omfattar allt, men som jag ej omfattar.
— Hvad? Det finns således ett som du icke
be-herskar? Vet du väl, alltings herre, att detta enda
störtar din tron?
— Jag vet det, men jag uppreser mig däremot,
jag kan icke erkänna en öfverman. Jag söker hans
namn för att fånga och binda honom; jag har letat
alla namn från människors tunga och alla ord från min
egen tankevärld. Ännu har jag icke lyckats fängsla
honom i något namn eller något begrepp, men jag
fortfar att leta, och jag skall finna honom. Min arsenal
är outtömlig.
— Och om du icke lyckas?
— Så förnekar jag honom. Jag har ofta förnekat
honom, hånat honom och trott mig hafva för evigt bundit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
