Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blad ur min tänkebok - Minnesstoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följer en civil styresman, en biskop och slutligen, där
sed varit att börja, en kejsare.
Man må ju unna ett folk den mänskliga svagheten
att förherrliga sig själf i sina store män. Något måste
förlåtas kärleken och något kvarstå af föredömet. Döden,
som utjämnar stort och litet, reser en piedestal åt de
bortgångne. Bristerna falla bort, ett lifs betydelse
framstår ogrumlad. Det är renande och uppfriskande att
dock se någonting oåtkomligt för afunden.
Fortgår det som härtills, skall nästa sekel se flera
döda i marmor och brons, än lefvande i folkens främsta
leder. Ett folk af sten är dock någonting spöklikt. Man
framsöker ur grafvarna den upphöjda storhet, som ej
mer finns i den lefvande samtiden.
Om marmorn eller bronsen kunde le, huru ofta
skulle ej medlidsamt löje spela kring de stela läpparna
af mänsklighetens heroer på piedestalerna! Vanitas
vanitatum!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
