Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blad ur min tänkebok - Tillägg: Det providentiella i världshistorien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kallat natten alltings moder. Däraf föreställningen att
universum kretsar kring jorden. Däraf astrologens dröm
om stjärnornas inflytande. Däraf den ständigt åter och
åter upprepade ormalåten, att mänskan är Gud. Och
likväl angifver denna inbillade ställning i världens
medelpunkt någonting mycket mer än en optisk synvilla. Han,
betraktaren, hvars blick öfver världen tändes i går och
slocknar i morgon — denne kortsynte dödlige, som
måste beväpna sig med det starkaste fjärrglas för att
erfara något om sin planets närmaste grannar — han
igenkänner, obeväpnad i sin försvinnande ringhet, sin
solidaritet med skapelsen, sitt oupplösliga samband med historiens
oändliga något bakom och lika oändliga något framför.
Hvarje tänkande varelse är en mikrokosm, som i
sig bär världsalltet.
Oförmöget att omfatta klotet, uppfattar betraktarens
öga tydligt dess periferi. Denna cirkel, hvilken man
kallat den skönaste och mest fulländade af geometrins
linier, hvarför är han lika obeveklig som han är skön?
Hvarför stänger han detta ofantliga klot? Hvarför
begränsar han det gränslösa, hvarför fjättrar han vår fria
ande inom en sinnlig uppfattning, som, hur vid den må
vara, dock alltid är för trång för det oändliga? Är allt
i skapelsen, och därmed allt i människolifvet, en i sig
själf afslutad kretsgång, så finnes ingen verklig
oändlighet, intet framsteg för världen och intet hopp för
mänskligheten. Personligheten uppstår ur atomernas slump,
lefver en dag, begrundar sitt öde, vissnar bort och
förintas. Dödlige, hvarför fråga; du är dömd att förgås!
Fjättrad i en ständigt upprepad cirkel af öden och
växlingar, sänker historien modlös sitt stift för att
anteckna vid sidan af krönikans döda årtal: »intet nytt
under solen!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
