Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upplysningar till samlade skrifter - 5—6 delen. Dramatiska dikter - Kung Carls jagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Törhända utgör detta i sin mån en förklaring hvarför
så få kompositörer uppstått i vårt land. A andra sidan
förklarar samma egenhet hvarför det i Finland är omöjligt
att dikta ett musikstycke, större eller mindre, där orden
äro så färglösa som till exempel i flertalet af de svenska
folkvisorna.
Rätta stunden att kasta en blick tillbaka på musiken
i Finland — hvilken en framtid skall räkna före och
efter Pacius — vore just nu. Men då vi därtill sakna
både utrymme och detaljkännedom, erinra vi blott, att
vårt land icke saknat exekverande och teoretiske musici
af förtjenst, ingen nämnd och ingen glömd; men
kompositörer ha vi ägt ganska få. I Sverige diktade
Bernhard Crusell; den milde anspråkslöse Fredrik Ehrström
komponerade sina enkla visor, dilettanterne skrefvo valser
och angläser, och därvid blef det. Då uppträdde för
sjutton år sedan Spohrs lärjunge Fredrik Pacius, till
börden en hamburgare, men sedermera naturaliserad finne
och i dubbel mening vår, både genom hvad han här
lefvat och diktat. Pacius hade i sanning stora
svårigheter att bekämpa, och har det ännu; må man endast
ihågkomma hans ensamma ställning som musikus, bristen
på allt större musikaliskt lif i sin omgifning — hvilket
dock är den luft, hvari kompositören andas — och dessa
arma resurser för exekutionen, hvilka utgöra en konstnärs
förtviflan, i synnerhet när det gäller egna kompositioner.
Det oaktadt hade Pacius mod och kraft att tid efter
annan uppträda med egna tonverk, som vunno en
för-tjent uppmärksamhet och på sin tid gjorde epok i
Finland. Sådana voro de båda deklamatorierna »Weihe der
Töne» och »Tod im Tode», den sköna zigenarkören, en
storartadt instrumenterad symfonisats, de ljufliga visorna
»Wär ich ein Vögelein», »Die Mutter wird mich fragen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
