Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upplysningar till samlade skrifter - 5—6 delen. Dramatiska dikter - Regina von Emmeritz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessa strålar i en brännpunkt, gjuta däri en gnista af
kärlekens brand, och bilden var färdig.
Försåten mot Gustaf Adolf äro historiska. Det
ryktbaraste af dem var Qvinti Del Ponte’s förräderi vid
Demmin. Konungen red ut för att rekognoscera fienden
och gaf befallning åt sjuttio finska ryttare att medfölja
som eskort. Del Ponte, en falsk öfverlöpare från de
kejserlige och i hemlig komplott med desse, smög sig
genast öfver till generalen Gonti vid Gartz och utbad sig
af honom femtonhundra neapolitanske kyrassierer, för
att lägga sig i bakhåll i en hålväg. De erhöllo
befallning att, om möjligt, taga konungen lefvande, hvarför de
förbjödos att aflossa något skott. Försåtet var nära att
lyckas. Obekymrad red Gustaf Adolf med sina finnar
ned i dälden, då på en gång fienden frambröt från alla
håll. Finnarne slöto sig kring konungen som en mur
af järn; här gåfvos friska hugg, och ingen tog pardon.
De finska kulorna fällde mången italienare, men desse
lydde order och begagnade först endast hugg- och
stickvapen, hvarigenom striden något jämnades. Slutligen
blef dock manfallet så starkt och trängseln så stor, att
konungen, omgifven af de få öfverblifne finnarne, såg
hästen skjutas under sig och togs till fånga af en bland
Contis folk, som likväl icke kände värdet af sitt byte.
Just i det ögonblick ryttaren ville öfverlämna sin fånge
till Del Ponte, ankommo tre fanor rytteri i sporrsträck
till konungens hjälp, höggo hurtigt in och jagade bort
neapolitanarne, som på valplatsen lämnade fyrahundra
döde och tvåhundra fångar jämte sitt rof, den åter
befriade konungen. Det var här som Gustaf Adolf
yttrade sina bekanta sköna ord om de fallne finnarne:
»Huru mången bragd, skulle icke desse hjältar hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
