Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upplysningar till samlade skrifter - 5—6 delen. Dramatiska dikter - Regina von Emmeritz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej kommer sin hand vid det heliga, när man ropar till
den genom seklernas natt: stå upp och lef! Ja i sanning,
jag har darrat för denne gengångare, som jag vågat
besvärja, och jag har i mitt hjärta gjort honom af bön
därför. Men jag har åberopat diktens rätt att göra de
döda lefvande, och han skall förlåta mig, ty jag har
gjort det med pietet. Jag har, med dramats odödliga
rätt, låtit honom, den störste, mänskligt fela just i det
som utgjorde hans storhet ; jag har låtit honom sjunka
från sin höjd inför en svag flicka, men blott för att, när
förhänget faller, låta honom stå där än större, än
herr-ligare, nedböjd, den höge, inför det ännu högre, inför
det högsta.
Ehuru Gustaf Adolf icke är handlingens medelpunkt;
ehuru fruktan för longörer i detta stycke, som är skrifvet
direkt för scenen, icke tillåtit mig utföra hans ridderliga
gestalt så fullständigt sig bort; så vågar jag tro, att han
ej uppträder som »dekoration». Var det ett brott emot
snillets majestät, att låta Gustaf 111 uppträda i prologen
till »Efter femtio år», drickande skönhetens och behagens
skål på en maskrad — och jag tviflar ännu att behagens
glade konung tagit den saken så illa, som recensenten
F. G. i Litteraturbladet 1851 — så låt mig åtminstone
hoppas, att jag på andra håll försonat denna förbrytelse.
Tro mig, jag förstår och delar din beundran för det
gustavianska tidehvarfvet. Men är då jag den förste
som spanat en orm under dess herrliga rosor,
upplösningens och förgängelsens frö under skimret af dess
behag? Om rec. af »Efter femtio år» erinrat sig von
Dahlens ord vid den gamle hofmannens bädd: »Se här
den lilla skuggan af ett stort tidehvarf utan dygd och
utan tro!» — så hade han kanske mindre misstagit sig
14. — Tänkebok m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
