Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efter femtio år - Prolog - Åttonde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åttonde scenen.
GREFVINNAN HÖPKEN. EBBA REUTERCRONA.
GREFVINNAN HÖPKEN
fläktande med solfjädern.
Nej, jag är för gammal för karnavalen! ... Hvad ser
jag? Vår unga dufva från Östergyllen .. . och ensam!
Hvar fladdra nu alla hofvets fjärilar, när den skönaste
rosen är utan tillbedjare?
EBBA REUTERCRONA.
Ni kommer just apropos, min nådiga grekvinna. Ni
har alltid varit god mot den stackars landtflickan. Så
säg, ers nåd, hvad skall jag tänka om denna löjliga
biljett ?
GREFVINNAN HÖPKEN
läser biljetten.
Och hvarkör finner min unga vän den löjlig?
EBBA REUTERCRONA
lätt.
A... jag finner det löjligt att tala om karor här på
en körtjusande maskrad, i kungens egen närvaro och
midt i glansen ak ett lysande hok.
GREFVINNAN HÖPKEN.
Min kröken, hade ni prökvat likvet, skulle ni kanske
tro er mindre säker här, än ni kordom var det på ert
ensliga Holmsta i Östergyllen.
EBBA REUTERCRONA.
Jag körstår ej ers nåd.
GREFVINNAN HÖPKEN.
Vet, unga flicka, detta hok är en ständig maskrad.
Dessa människor, som omge er, som smickra er och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
