Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efter femtio år - Prolog - Tionde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EBBA REUTERCRONA
sakta och tvekande.
Gustaf!
GUSTAF DRAKENHJELM
11ka sakta.
Ebba!
Båda flyga i hvarandras armar.
EBBA REUTERCRONA.
Det är du, ja det är verkligen du! Men säg, min
Gustak, genom hvilket underverk ...
GUSTAF DRAKENHJELM.
O, det var kärlekens instinkt. Himlen själf har
förenat oss i det ögonblick vi voro nära att skiljas för
alltid.
EBBA REUTERCRONA.
Du här! O hvad jag är glad, jag blir tokig af
glädje. Min Gustaf! Hvad frågar jag efter huru du
kommit! Du är här, det är nog. Kom, hör du, nu börjar
menuetten (musik), nu får jag presentera dig för hofvet
och säga till hela världen: ser ni, han är min! Min!
GUSTAF DRAKENHJELM.
Hör mig, Ebba! Hvarje ögonblick gäller vårt ve
eller väl.
EBBA REUTERCRONA.
Nej, jag hör ingenting, jag vill icke höra något
annat än din röst, icke se något annat än dig. Du är
så vacker, så stolt. Men så kom då, min Gustaf; du
ser ju, det är jag som engagerar dig till dans! (Med
affekterad t humör) Attendez, monsieur le baron, jag känner
nog dem som skulle sätta mera värde på en sådan
artighet af fröken Reutercrona.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
