Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efter femtio år - Prolog - Tolfte scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig. (Högt) Ers majestät, jag repeterar min roll i »De
föregikna otroheterna».
FÖRSTA MASKEN
halfhögt.
Jag slår vad att Drakenhjelm är lurad.
ANDRA MASKEN.
Man skall kå se att det är kungens egen tillställning.
TREDJE MASKEN.
Det är Gustaf III:s lott att vara skulden till allt
både kvickt och dumt i hela Sveriges rike.
GUSTAF III
som samtalat med grefvinnan.
Er erökring, min nådiga, förtjenar all estime, men
hvad säger er man därom?
GREFVINNAN HÖPKEN.
Min man står i största förbindelse hos baron
Drakenhjelm. Baron har redan andra gången i kväll bevisat
hvad hela världen annars skulle tviflat uppå: att om mitt
hjärta tillhör en make, är det icke af brist på tillbedjare.
GUSTAF III
till Magnus Drakenhjelm.
Ja, hvad vill ni jag skall göra för er, cher baron?
Jag ser ingen annan utväg, än att vänta tills hofmarskal-
ken samlats till sina fäder.
MAGNUS DRAKENHJELM
med dämpad harm.
Ers majestät har nu som alltid träffat det rätta. På
lyckan och kvinnan måste man alltid vänta.
GUSTAF III
till en af maskerna.
Se där, Kellgren, spetsa din penna, du har ämnet
till en komedi, som ännu efter femtio år skall förtjusa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
