Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efter femtio år - Första akten - Tredje scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
titlar. En sådan där aksigkommen hans nåd körekaller
mig alltid som en kullkallen gammal stock i skogen;
han lyser väl i mörkret, men det är bara kör att ban
är så genomrutten.
BARON MAGNUS
förnämt, men skyggt.
Min vän glömmer med hvem han bar den äran
att tala.
SEBASTIAN
trotsigt.
Om jag inte förstår att lägga mina ord så finurligt
inkör en så körnäm herre, så menar jag det kan duga
ändå. Saken är den, ser baron, att jag är ärlig och
rättkram; krokvägarna, dem lämnar jag åt mor, hon
förstår sig bättre på dem. Jag kan väl tro det varit fråga
om giftermål nu igen, efter baron ser så hängkärdig ut.
Lisette nickar förstnlet.
Nå nå, inte är mor just någon läckerbit, det vore
synd att säga, och argsint är hon, det är säkert. Men
ser baron, i giktermålsväg är jag ak samma tanke som
mor. Inte kör det att jag vill heta Drakenhjelm och
kallas baron, nej vasserra, den äran säljer jag kör ett
kat gröt. Men för det att Rautakylä är allodialsäteri och
för det att jag inte kan äga det utan det där
klingeli-klanget i namnet.
Lisette bar förgäfves gjort afrådande tecken.
Ja, ja, inte är det värdt att mor blinkar, jag säger
baron rena sanningen utan krumbukter.
BARON MAGNUS
spetsigt.
Så att du inte kan äga Rautakylä du, utan att bära
mitt namn? Sörj inte för det du, Hallström; du kan
slippa både det ena och det andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
