Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efter femtio år - Första akten - Sjunde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARON MAGNUS.
Nåväl, lilla mamsell Lotten, och ni, min nådiga
kaptenska, låt oss nu vara trankila. Mon Dieu, jag
minns en vinter, när jag for från Stockholm till
Ekol-sund. Jag hade. nåden följa hans majestät, som åkte
strax förut; baron Essen och jag med sviten efteråt;
det var en månljus natt. Plötsligen ser jag hans
majestäts sufflett hålla stilla... jag hör ett pistolskott, därpå
åter ett och så åter ett... och strax därpå ser jag två
stora vargar lunka inåt skogen. Alltid skjuter kungen
bom, sade Essen och skrattade. Det kostar likväl mindre
krut än finska kriget, tilläde han ... Men det bevisar
vargarnas närgångenhet.
FRU HJELM
sakta ock upprörd till Lotten.
För himlens skull, hvar äro vi? Denna röst har
jag hört...
LOTTEN
sakta.
Jag gissar att vi äro i prostgården. Prosten har
troligen i sin ungdom varit hofpredikant.
LISETTE
oroligt.
Fruntimren äro troligen mycket trötta. Kanske får
jag ledsaga fruntimren till deras rum.
BARON MAGNUS
lifligt.
Nej, min vän, nej, jag profiterar så sällan af
älskvärda damers sällskap, att jag omöjligt kan afsäga mig
det ännu. Kaptenskan Holmqvist, var det icke så?
Får jag fråga min nådiga, vid hvilket regemente tjenade
er man?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
