Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efter femtio år - Tredje akten - Tionde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LISETTE.
Bevis! Bevis! Jag tror ingenting utan bevis.
SEBASTIAN.
O kvinna, kvinna, som ingenting tror, emedan ditt
hela lif är en enda lögn, du tvingar mig då att förneka
dig intill det sista. Gå... jag afskyr och förbannar dig.
LISETTE
utom sig.
Du skulle förbanna mig ... du, min egen son!...
Men det är ju inte möjligt. Det är ju för dig som jag
arbetat... Har jag ljugit, så har det varit för din skull
... har jag bedragit, stulit, mördat, så har det varit för
ditt väl... för att samla dig gods och guld, för att gif va
dig en förnäm titel... allt har jag gjort för dig,
otacksamme! . .. För dig har jag sålt min salighet. . . och du
förbannar mig ...
SEBASTIAN
med bortvändt ansikte.
Gå, och kom åter när ni blifvit en god människa.
LISETTE
vid hans fötter.
Jag går inte, jag släpper dig inte, förrän du tagit
ditt ord tillbaka. Jag är sjuttio år, jag kan inte mera
ändra mitt sinne. Haf medlidande med mig, Sebastian!
Jag är ju din mor, och du söndersliter mig. Säg mig
att jag är elak, girig, gudlös ... döda mig, gör hvad du
vill... men förbanna icke din mor!
SEBASTIAN.
Fall på edra knän för denna vördnadsvärda gamla
fru, som ni så djupt har förorättat.. . anropa med ånger
och tårar hennes förlåtelse ... och sedan ... vill jag
igenkänna er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
