Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kung Carls jagt - Andra akten - Första scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och alla klara stjärnor och alla pärlors glans
och mitt palats af silkver och guld det blekve hans.
Och sången den for öfver vågen.
Vid andra raden af följande vers framträda kungen och GyUenstjerna,
insvepta i kappor och osedda af Leonora, i fonden. Kungen lyssnar
drömmande, svärmisk och stum på Leonoras sång.
Och bäst som sången klang öfver sjö och vik och land,
kom skogens unge konung alltner till Ålands strand
med blommor i hågen.
»Du skönaste bland tärnor, säg vill du bli min brud?
Jag ger dig bergens skatter och ängens blomsterskrud.»
Och sången den for öfver vågen.
GYLLENSTJERNA.
till kungen.
Vid skogens bryn därborta Reutercrantz
jag komma ser... Hitåt, ers majestät!
Han bör ej se oss här!
Kungen spritter upp ur sina drömmar, de aflägsna sig skyndsamt.
LEONORA
tankfullt.
Den fjärde versen,
som handlar om hur hafvets mö och kungen
hvarandra älska och dock aldrig få,
den gör mig sorgsen. Då så tänker jag
på lilla kungen och hans vackra lockar,
från hvilka vattnet dröp, när i min båt
jag honom bärgade helt genomvåt,
den söta kungen med de blåa ögon
och röda kinder! Nu han vuxit stor
och minns ej mer en sådan fattig flicka.
Men mig det tycks som har jag honom kär
och som min visa vore enkom gjord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
