Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kung Carls jagt - Tredje akten - Elfte scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elfte scenen.
DE FÖRRA. KUNGEN återkommer, omgifven af
LANDT-FOLK.
kören.
Vi hämnat vår kung,
vi räddat vår ära,
vi heligt det svära,
den pligt var ej tung.
På slätternas ljung
vi trotsat de djärkva,
dem krossat, fördärfvat
och hämnat vår kung.
KUNGEN.
som under kören samtalat med drottningen.
Ers majestät jag finner här?
DROTTNINGEN.
Min Carl!
Min dyra son! Du räddad är! Hvad lycka!
KUNGEN.
Jag af förklädde män blef bortförd nyss,
dock icke långt. Så snart de skogen hunnit,
de stannade och tycktes någon bida.
»Hvar dröjer han?» de sade mellan sig.
Då hördes larm. Den fega röfvarskaran
af dessa trogne hanns. Förtvifladt var
dess motstånd. Dock vi segrat, jag är fri.
DROTTNINGEN.
Man har dem legt. Jag kan förrädarn nämna.
13. — D-ram. dikter. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
