Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regina von Emmeritz - Första akten - Andra scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"FÖRSTA AKTEN
213
ATTILIO.
En kättare? Hans lik st&r utom alla lagar.
En konung? Frågan är att lyckas i sitt värk.
Ett hugg som kaller snedt är krigarens kördärk
och mer än så, om han är en ak kyrkans knektar.
HIERONYMUS.
Jag har beräknat allt. Den hand, som kör oss käktar,
är icke en ak oss, det är en invigd mö,
ett skuldlöst barn, beredt att kör sin tro kå dö;
en dolk i blommor gömd, en blixt kördold i tystnad,
en krakt till stora värk, med gränslös ärelystnad,
dold i en barm ak eld, hvars flammor jag förstått
att rikta mot det mål, som är martyrens lott;
kort sagdt ett kurstebarn, en ak de kjärilsvingar,
som fladdra kring en kung, dem han sin hyllning bringar,
när ekter segerns rus han kryddar en pokal.
Hur denna fjäril stings, beror af tidens val:
en udd ... en bägare ... blott slutet är det rätta.
Se där den plan jag går att nu i verket sätta;
men enligt ordens lag behökver jag därtill
min körmans samtycke.
ATTILIO.
Och om jag ej det vill?
hieronymus.
Så är min handling död, förrän jag börjat handla.
ATTILIO.
Min son, det ges ej lag som tid ej kan förvandla.
Gör som du finner bäst! Minns, att jag intet vet
och intet hört!
HIERONYMUS.
Men jag, men jag, ers herrlighet,
jag är den döda kropp, den stumma, viljelösa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
