Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regina von Emmeritz - Första akten - Femte scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och rena själ förtrott! Se där ert verk! En vår
i skönsta fägring bytt till drifvor utan spår.
Förgiftadt är mitt barn uti dess ungdoms blomma.
Se denna marmorbild, den känslolösa, stumma!
Är det min dotter? Nej — min dotter hon var mild
och huld och god och öm, en jordisk änglabild.
Förbannad vare den som stal min ängels vingar,
som fick ett hjärtas guld och här en sten mig bringar!
Regina visar en lindrig rörelse.
DORTHE
sakta vid dörren.
En frestare!
FURSTEN.
Hör mig! Två tappre söners blod
jag gaf i Tillys här mot svenskens öfvermod.
En telning återstår, den enda och den sista.
Jag vill ej att en gång, när mina ögon brista,
du skall begrafva allt med dig i klostrets natt.
Du är min arfvinge. Jag vill ej att min skatt,
mitt furstendöme och mitt namn du fegt skall sälja
åt snikne munkar. Nej, du skall en make välja,
hög, mäktig som du själf, att i dess sista knopp
må ätten Emmeritz föryngrad lefva opp.
Du vet, furst Lichtenstein din hand af mig begärde ...
DORTHE
som förut.
Nu frestar världens makt.
FURSTEN.
Det är en man af värde,
och gammal är hans ätt. Ah, tro mig, nog jag minns
hvad du mig sade förr: »För liten är en prins!
Jag kan blott älska den som har besegrat världen
och flera hjärlan vann med dygd, än land med svärden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
