Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regina von Emmeritz - Första akten - Åttonde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att binda oss som kårl Oss ärliga soldater!
Är det er krigarsed? Jag håller två dukater
emot en tom butelj, att någon munkekolt
till lösen kör sin själ åt djäkvulen oss sålt.
Prosit, ers vördighet! Låt skjuta oss för pannan!
I denna världen ej, och föga i en annan,
vi se hvarandra mer. . . och gudskelok kör det.
BERTEL.
Den svenska hären snart skall kölja våra kjät
och hämna kångars död . . .
LARSSON.
Å, ändan verket prisar.
Jo lita du på det; jag känner mina grisar,
sa’ mor om pojkarna. Nå, kör kör mig ändå,
jag är en gammal tok, kör mig så kår det gå.
Jag slagits dagen om och rumlat hela natten,
på hela jordens rund jag hatat endast vatten,
men älskat som en turk och spelt som en kroat,
och nu så säger jag till döden: skål, kamrat 1
Men du, min lille pilt, ditt skägg behöfver växa,
och far din sa’ till mig: lär pilten där hans läxa,
att bli en finsk soldat! — Nu skjuts du som en hund..
Högvördige herr munk, förlåt min lösa mund,
skjut mig två gånger, och låt fågelungen svinga!
Nej halt — det duger ej. Den pojken kan ej springa
BERTEL.
Hvar äro vi?
FURSTEN
j^ifver tecken att lösa bindlarna.
Hos mig, i slottet Emmeritz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
