Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regina von Emmeritz - Tredje akten - Tredje scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REGINA
djupt nedslagen.
Min far!
FURSTEN.
Säg om de orden!
Din far! Jag har då än uppå den vida jorden
ett väsen som mig ger det ljufva namnet far!
REGINA.
Ack, mellan dig och mig en natt af mörker var.
Vill då ditt ädelmod min forna hårdhet glömma?
FURSTEN.
Emellan dig och mig skall endast kärlek döma.
O luften är så ren! Så hög är himlens pell!
Mitt sår är nästan läkt; jag är i dag så säll.
Jag glömmer att min borg de svenske från mig tagit,
att det är samme män som mina söner slagit;
jag känner mig så rik, så lugn, så säll i dag:
jag har ju åter dig — min dotter äger jag!
Allt, allt vill jag i dag förglömma och förlåta,
ty vid min dotters bröst kan jag af glädje gråta.
Lugnare.
Men, svage gubbe, här jag jollrar om min fröjd,
och tiden hastar bort. Så säg, är du ej nöjd?
Så ung, så skön, så varm! . . . I denna rena panna
bo höghet och förstånd ... i denna blick den sanna,
den ädla stoltheten. Så le då åter gladt!
Kysser henne på panti an.
Mitt barn är utan fläck.
REGINA.
Ditt barn är som en natt,
hvars töcken du ej ser... I går du bjöd din dotter
en furstlig makes hand att dela lifvets lotter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
