Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regina von Emmeritz - Femte akten - Första scenen - Andra scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty ack, det var mitt bref som kungens misstro väckt.
Den hela långa natt hon ej sin lampa släckt.
Jag lyssnade. Hon bad, och det så ondt mig gjorde:
»Förlåt, jag älskat den som jag blott hata borde!»
Hvad menar hon därmed? Det mycket sorgligt är.
Men, Kätchen, om du har din unga fröken kär,
gif akt, att hon ej får förnärmas af de våra!
Ett rykte sprider sig, som mången tycks bedåra:
man säger att hon ställt försåt mot kungens lif.
Det tål soldaten ej... Som vakt hos henne blif!
Det är ett farligt tal...
KÄTCHEN.
Soldaterne är’ dumma.
BERTEL.
Där kommer någon. Tyst, att ej min vakt försumma!
Andra scenen.
DE FÖRRA. AXEL LILJE.
LILJE
till Kätchen.
Är fröken Emmeritz än vaken?
KÄTCHEN
förtrytsamt.
Vaken? Å!
Min fröken gör sin bön och vill ej störas då.
LILJE.
Hans majestät, som nyss red ut, befallt med rätta
att fröken Emmeritz i frihet strax försätta.
Han djupt beklagar att ett missförstånd, ett sken
har vållat att så hårdt furstinnan lidit ren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
