Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regina von Emmeritz - Femte akten - Femte scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REGINA
listigt.
Nej!
Det ömkar du helt visst. .. som jag ... Men vet det ej ?
DORTHE,
Hvad? Vet jag icke? Jo min själ, det vill jag våga,
jag vet ak säker hand, det kan du patern fråga.
Det var en officer, som kungen prygla lät,
och märk, en officer förlåter icke det.
Han svor, han grät, ja, Gud vet allt hvad karlen gjorde ...
Då sa’ vår pater: hör, månn’ ni ej hämnas borde?
— Ja visst, sa’ Altendorf, förstås att jag det vill;
men käre pater, säg, hur skall det då gå till? —
Jo, kungen rider ut, det borde Tilly höra,
med sjutti mans eskort; det vor’ ett kap att göra...
Flux Altenberg dit ut! ... Vid Stoltzenfels nu stå
af Tillys bästa folk två tusen . .. skratta då!
Det är en timme sen ...
REGINA
darrande.
Då kan man hjälp ej sända?
DORTHE.
Nej, frukta icke det! Med rytteri kanhända,
men ingen vet det här.. . Nå, tror du nu, min skatt?
Säg, har man nånsin hört ett så gudomligt spratt?
Hur blek hon är af fröjd! Så skratta då!
REGINA
sliter sig lös och ilar ut mot borggården.
Till vapen!
Till vapen, svenskar! Fräls er kung ur fångenskapen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
