Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regina von Emmeritz - Femte akten - Fjortonde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid Österhafvets våg, på Skottlands hjälteöar,
I ären tappre män; er kung det vittne ger:
hvad desse gjort i dag, det gör enhvar bland er!
Nya och höga jubelrop.
Ni, kapten Bertel! Ni och edert folk — soldater!
Jag lönar eder dat med nya hjältedater;
jag gifver eder rätt att gå i ledet först,
där striden hetast är och faran hotar störst.
Barn, är’n I nöjde? Är det lön för edert sinne?
Nva rop: lefve konungen!
Dock — hvarje bragd sin lön och hvarje dygd sitt minne!
Till fursten.
Min furste, föga mild jag mot er dotter var;
hon som mig räddat, säg, hvar är den ädla, hvar?
1>c närmast stående gifva rum. Regina blir synlig, hvilande på en bänk.
FURSTEN
stödande Regina.
Min konung, här ni ser en faders stolthet gäckad,
ett skymfadt ädelt namn, en kvinnas ära fläckad,
en hugstor bragd belönt med blodig oförrätt...
KUNGEN.
Hvad? ... Sårad? ... Hvilken arm har kunnat, vågat det
i denna tappra här?
LILJE.
En hejdlös, missledd skara
har sett sin konungs lif för gudlöst svek i fara.
Soldaten, vild af harm och blind af raseri,
har trott sig straffa här ett svart förräderi.
KUNGEN.
Och mot en kvinna! .... Blygs!
21. — Dr am. dikter. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
