Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prinsessan af Cypern - Andra akten - Nionde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEMM1NKÄINEN.
Ej förgäfves
lärde mig min moder orden,
som till hafvets afgrund tränga,
himlens fästen sönderspränga
och till grus förvandla jorden.
Fast så vek som vax i hågen,
flyktig som den lätta vågen,
har jag Pohjas stängsel brutit,
tyglat Hiisis vilda fåle
och med blixtens hvassa stråle
nordens drakar genomskjutit.
O min Kyllikki, som nyss
lofvat röfvaren försköning,
se, vår kärlek, vår försoning
ha förvandlat med en kyss
hyddan till en kungaboning.
Ett palats har du begärt,
ett palats vill jag dig sjunga.
Nu gif akt, när orden ljunga!
ett palats är dig beskärdt.
Melodram.
Du Tapios barn, du gamla vägg,
du furans murkna ättelägg,
som trotsat många vintrars snö
och många vårars storm och tö,
lyss på mitt mäktiga ord!
Ödmjuka dig! Fall! Försvinn!
Du ås, fall in!
Du tak, som skyddat min moders hufvud!
Du golf, som burit min vagga förr!
Du värn för friden, du gamla dörr!
Du gråa härd, där i barndomsdagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
