Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prinsessan af Cypern - Fjärde akten - Tionde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klipporna vakta Tuoni och hans folk med järnhandskar och långa
spjut. Till vänster vid flodstranden sitter LEMMINKÄINEN
sofvande och fastkedjad vid klippan. Scenen är mörk och tablån
i början så svagt belyst, att föremålen blott dunkelt urskiljas.
Under följande sång nedstiger HELKA från klipporna till höger
för åskådaren, skyggar för floden och anropar himlen om bistånd.
Bön till solen.
O himmelens barn, du strålande sol,
som skiner så högt på din konungastol,
sänd älskligt och gladt
din gyllene skatt!
Låt lysa ditt ljus i den eviga natt!
Se Manalas furste med fingrar af järn
han vaktar de nattliga klippornas värn.
Låt en stråle från det höga
sakta flämta,
ljufligt skämta
för hans öga!
Låt, förblindad af ditt sken,
nattens furste sorglöst somna,
dödens starka armar domna
och lösa det rof de fångat ren!
En solstråle nedfaller på Helkas hufvud, följer henne hvart hon går
och kastar ett flämtande sken på Lemminkäinen och den somnande Tuonis
81 el a, askgrå drag.
Kör.
Dödens flod för vårt öga hägrar.
Längtan suckar, och grafven vägrar.
Helka nedstiger i floden.
Kärlek, kärlek, som allt besegrar,
Vandra trygg på din dunkla stig!
Helka vadar öfver floden och är nära att sjunka.
Lyss till klappande bröst, som bedja!
O, bryt sönder fördärfvets kedja!
28. — Dram. dikter. T,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
