Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Titians första kärlek ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en ny Prometheus, den helga gnistan
af gudars eld?...Ack, den förbränner dig!
Bort — bort, min pensel! Bort, du hädare,
som vågat härma himlens majestät
och grumla evigheten på din duk!
Jag kan ej måla — o jag kan ej måla
det eviga!... Jag målar aldrig mer!
Söndersliter taflan, bortkastar penseln och paletten samt kvarstår djupt
tankfull.
Tredje scenen.
TITIAN. BARTHOLO inkommer, utan att varaeblifva Titian.
BARTHOLO.
Två gånger sju gör fjorton. Låt mig se,
sullädret stiger mer och mer i pris.
Nej, jag ger hin att garfva kalfskinn mer,
jag ger på båten saffian och bockskinn
och håller mig till oxarna. För tusan,
en oxe han är något mera värd ...
han är kurant... han håller! Posito
att oxen stode här, där jag nu står...
Blir varse Titian.
Hvad! Sitter ej den satans pojken här
och drömmer som en narr på ljusa dagen!
Ack jag olyckelige far! Jag arme
förskjutne vemodsfulle garfvare!
Hvad olycksöde skänkte mig en son,
som hvarken ögon eller öron har
för annat än det usla kludderiet,
som han sig understår att kalla konst!
Konst! Gode gudar! Konst är det att garfva
en oxes hud till jucht. Det kallar jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
