Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Titians första kärlek ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYLVIA.
Ej ängel och ej dröm, ej andesyn —
en kvinna blott är Sylvia da Cuna.
TITIAN.
Om ängel eller dödlig — lika godt!
Jag älskar dig! Jag andas blott för dig!
Jag målar dig — och evigt endast dig!
O öfvergif mig ej! Jag vill dig följa
hvarthän du går. För din skull vill jag se
mitt namn odödligt — ja, för din skull vill jag
all himlens nåd, all jordens glans förtjena,
blott för att lägga allt för dina fötter
och säga: Sylvia, jag tackar dig,
ty genom dig blef jag en målare!
SYLVIA.
Vecellio Tiziano, akta dig
att plundra Gud allsmäktig på hans ära
och lägga den inför en dödligs fot!
Din tack gif Honom, som dig gaf sin nåd
att föra ut det skönas verk på jorden!
Jag är en svag, en dödlig kvinna blott,
hvars kinder vissna och hvars blickar slockna.
Men konsten är odödlig, som det sköna
odödligt är. Så helga den ditt lif,
och glöm att Sylvia da Cuna funnits.
Jag är för stolt att vissnad stå en dag
vid sidan af de evigt unga taflor,
fördunklad utaf dem. Jag älskar dig
för mycket, för att smärta dig en dag
med synen af — ett åldradt ideal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
