Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett skärgårdsäfventyr ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREFVINNAN.
Vet ni, herr amiral, vore jag konung af Sverige,
skulle jag göra denna ort till Finlands hufvudstad.
AMIRALEN.
Abo skall inte dela er tanke, min grefvinna; men
ni talar som en sjöman. Dessa förträffliga hamnar...
GREFVINNAN.
Och denna grund af granit. Hafvet — det är
världen. Graniten — det är Finland. Hård — envis
— oböjlig . ..
AMIRALEN.
Och fast. Ni smickrar mina landsmän.
GREFVINNAN.
Som ni behagar. Tillstå, herr amiral, att edra
landsmän äro det envisaste, halsstarrigaste släkte som
ännu utgått från skaparens verkstad. Jag har nyss
erfarit ett litet pikant prof på er nationaldygd. Föreställ
er, jag har en niéce i nejden af Helsingfors, en ung
fröken Lindfelt. Jag är för henne i mors ställe; jag
testamenterar henne min förmögenhet; jag utser åt henne
en ung distingerad person till make; jag tillskrifver
henne att han snart skall göra henne sin cour.
Händelsevis blir min närvaro i Finland nödvändig för en process;
jag reser i hopp att öfverraska ett lyckligt par — och
jag finner min niéce försvunnen utan spår, invisible!
Hvad säger ni därom?
AMIRALEN.
Att jag inte velat vara i den bedragne älskarens ställe.
GREFVINNAN.
Döm själf. Den unge mannen tjenar på er fregatt
— baron Otto Sporre. Det förundrar mig att ej se
honom i er svit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
