Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Som endast Ringa kan öppna. Ringa har en
egen konst att utsäga orden så att tant Justina hör
henne. Man kan också vid nittio år vara nyfiken. Här
förgår sällan en afton mellan sex och sju, utan att Ringa
eller Holming rapporterar för tant Justina allt som den
dagen passerat i gården, alla resandes besök och alla
händelser i grannskapet. Icke sant, Ringa ? ... Se där
... hon har somnat! Den lyckliga, hon kan ännu konsten
att sofval
Fröken Ringa hade sjunkit med sitt täcka blonda
hufvud mot faderns skrifbord och sof oskuldens sömn.
Mefisto låg orörlig vid hennes fötter.
— Det goda barnet! yttrade fadern med ömhet.
— Ostyrig som en ung fåle, omöjlig att dressera i er
konvenans, arma flickor, och likväl en solstråle, som vi
alla behöfva på detta ensliga Linnais! Du älskar ju din
syster, Anna?
— Min far... hvem älskar ej Ringa?
— Var en mor för henne, sedan ni ej mera ägen
en mor. Du har hufvud för er bägge och hjärta nog
åtminstone för en. Hon är en fågel i skogen, en vind,
en våg, tanklös och utan hållning, utan allvar, utan
nobless. Vaka öfver henne, när hennes känslor vakna.
Lär henne, Anna, att vara en Littow... Mitt barn, du
afundades hennes sömn?
— Jag sofver icke alltid väl, min far.
— Du är ej lugn, ej lycklig; du har något som oroar
dig. Behåll din hemlighet, jag frågar dig icke. Men
minns, när du engång behöfver det, att du äger en far.
— Hvad ni är god!
— Och glöm hvad jag i förtroende sagt dig om min
salig farfar. Man bör hysa egard för sina förfäders
minne. Det var likväl Jakob von Littow som inköpte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
