Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
opassande anbud, att han på stället drog sitt svärd och
klof den unge vanbördingens hufvud. Man tillägger, att
han lät sätta sin dotter i kloster, där hon dog kort
därefter. Denna händelse, hvilken hvarken konungen eller
drottningen kunde förlåta Bogislaus, blef orsaken till vår
familjs flyttning till Sverige.
Anna teg, men en stark rodnad uppsteg på hennes
fina kinder.
Öfversten märkte det.
— Lägg icke din anfrökens öde på sinnet, min lilla
förtjusande Anna, sade han vänligt. Tiderna förändras,
sju ätteleder ligga mellan oss och denna, jag medger
det, något barbariska tilldragelse. I våra dagar klyfver
man ej mera hufvudet på en ung vildhjärna; man
iakttager konvenansen äfven mot den ringaste, och det enda
en sadelmakare nu kunde riskera i en dylik situation,
vore att blifva höfligt visad på dörren med en korg af
fadern och kanske en suck af dottern. Men... vi ha
glömt memoirerna. Det är sent; vi kunna fortsätta i
morgon afton. Godnatt.
Fröken Anna kysste sin fars hand, väckte sin syster
och gick tankfull och tigande upp till sitt rum i öfra
våningen af det gamla Linnais.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
