- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
62

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ynglings välbehag varseblef en välbäddad, ehuru
gammalmodig sparlakanssäng vid väggen midtemot fönsterna.

— Hm, ja, sådan är ungdomen nu för tiden. Det
är inte värdt att hviska dem nägot i örat, som gammalt
folk både sett och hört,

— Jag ser att här ligger ved, jag vill tända en ny
brasa för ’att få frisk luft, och under tiden kan Holming
röka en cigarr med mig och berätta hvad han sett, sade
den unge mannen, som fann sig road af hofmästarens
utomordentliga vikt och hemlighetsfulla min. Cigarrer
voro på den tiden ännu en sällsynt lyxartikel.

— Om jag får ta mig den dristigheten, så tackar jag
allerödmjukast, och efter hans nåd ... det vill säga efter
herrn tycks vara en förståndig ung herre, som jag inte
kan önska annat än godt, så vill jag med förlof ta mig
den dristigheten att fråga stånd och värdighet...

— Arkitekt... byggmästare.

— Tackar ödmjukast, kan väl förstå, att det är något
förmer än Söderholm, som byggde ny sakristia i kyrkan.
Men det är allt i sin ordning att veta huru saken förhåller
sig. Och om nådig prefekten låter mig laga brasan,
så skall jag ställa björkklabbarna rätt och näfret längre
bakom, så brinner hon längre, för gudskelof skog ha vi
tillräckligt på Linnais. Och hvad nu assessor von Littow
anbelangar, så var det så med honom, att folket säger
han förskref sig åt en som jag inte ids nämna.

Här gjorde hof mästaren ett uppehåll och såg sig
omkring i rummet, något häpen öfver det ord, som så
när hade undfallit honom. Men hans åhörares lugna och
säkra blick återgaf honom modet, och han fortsatte i
något varsammare ton:

— Jag säger endast hvad folket säger, och de döda
skall man låta sofva i ro. Men en kuriös karl var salig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:28:21 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free