- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
77

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

troligen burit epåletter i denna stund, och Gud vet om
jag vunnit på bytet. Hvilken tjusning är då förborgad i
detta gamla stål eller inom mig själf?

Eldskenet föll nu starkt på klingan, och han
varse-blef där en inskrift. På ena sidan: Sigismund Littow
anno 1700.

— Jag har hört — fortfor arkitekten i sina tankar
— att en Sigismund Littow stupade i slaget vid Klissow
1702. Han har troligen varit kavallerist; det har varit
hans svärd. Se här en inskrift på andra sidan af klingan:
Ne cede usquam — vik aldrig 1 Kort och begripligt ;
ett äkta karolinskt valspråkI Nej, denna klinga är för
god att begagnas som eldgaffel. Jag vill hänga henne
åter på hennes rättmätiga plats.

Han gjorde så. Men de två polska sablarna, hängde
de icke för en timme sedan på deras knaggar? Nu voro
de nedtagna och ställda på golfvet mot väggen. Det var
knappt troligt att de kunnat nedfalla af sig själf, och
arkitekten hade ej hört det minsta buller.

— Aha — sade han muntert — här har jag åter
min tomtegubbe! Han vill låta mig »das Grusen lernen».
Tålamod, min gubbe; du skall dock slutligen visa ditt
fagra ansikte 1 Denna sabel tyckes vara en värdig
stridsbroder till Sigismund Littows huggvärja. Hvilken
förfärlig pamp, enkom smidd att klyfva en järnklädd ryttare
från hjälmen ända till sadelknappen! Han låter ej mera
draga sig, han har rostat fast vid den murkna slidan...
Ah, slidan brast nära fästet! Låt se — JAG... —
resten oläslig. JAG? Förträffliga valspråk för den
mänskliga själfviskheten! Huru mycket människoblod
har du druckit, ohyggliga stål? Och likväl — ja, också
du passar min hand, som vore du gjuten för den. Bort
med dig 1 Hvilken demon frestar mig hvar gång jag rör

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:28:21 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free