Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likna människor utan själ och ytor utan innehåll.
Sil-houetter äro de ensidigaste bilder jag vet. De ge oss
hälkten af en form och knappt skuggan af en karakter;
de upphöja näsa och haka till det märkvärdigaste hos
en personlighet och bli därigenom karrikatyrer af deras
original.
— En karakter, fröken Anna — sade Lithau —
röjer sig, där den finns, i hvarje del af ens personlighet.
Det finns människokännare som kunna säga er hvem
ni är, utan att någonsin ha sett mer än några rader af
er hand.
— Är arkitekten också en sådan människokännare?
— Jag vill ej påstå det; men jag önskade gärna
vara det. Man undviker därigenom många misstag.
— Och många illusioner?
— Det är möjligt. Men jag föredrar illusionerna,
ty utan dem vore lifvet en ödemark.
— Och jag föredrar sanningen, fortfor Anna med
en stolthet som klädde henne förträffligt. — Hellre en
klar, om också bitter verklighet, än ett dåraktigt
gäckande hopp.
Lithau försökte läsa i hennes blickar, men hon
betraktade honom stadigt och outgrundeligt. Slutligen
smålog hon och sade:
— Medgif ändå att er människokännedom stundom
liknar astronomens tub: ju närmare han söker draga en
fixstjärna inom sin synkrets, desto mindre och
oförklarligare synes hon honom.
Stjärnor ha privilegium att gäcka våra
forskningar, svarade arkitekten undfallande. Han ville ej
drifva tvisten in på ett vådligt område.
Men Ringa, som missförstod hans första yttrande,
var ej sinnad att släppa honom för så godt köp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
