Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men i samma mån som öfversten visade sin gäst
en allt öppnare vänskap, i samma mån tycktes döttrarna
draga sig mera tillbaka. Allt slutnare och stoltare blek
den mörkögda Anna, och likasom hade hennes starkare
själ inverkat på den yngre systerns flyktigare lynne, blef
äfven Ringa de senare dagarna tystare än förr och
undvek med en viss skygghet den förra förtroligheten. Den
skämtsamma tonen, de glada spratten hade upphört, och
själfva Mefisto lyckades ej alltid numera att »apportera
konversationen».
Lithau märkte detta, och hans egen icke ringa
stolthet uppreste sig mot tanken att möjligen anses som en
öfverflödig person. Hvarje afton beslöt han att resa
följande dag, men hvarje röorgon beslöt han åter att stanna.
Gröna kammarns hemlighet tyngde hans bröst; han hade
ännu ett ord otaldt med familjen på Linnais, och detta
ord stannade kvar på hans läppar likasom fastskrufvadt
med järn.
En dag satt han som vanligt vid sitt arbete, och
öfversten satt vid hans sida, öfverläggande om de
prydnader som borde anbringas på husets hufvudfasad, då
dörren raskt öppnades och in trädde oförmodadt den
kurländske grefven.
Öfversten kände i ögonblicket sitt blod koka, men
han beherskade sig och frågade kallt hvarmed han kunde
vara till tjenst.
— Behagar herr baron förunna mig några
ögonblicks enskildt samtal? frågade grefven ogeneradt, likasom
hade han ej den minsta hågkomst af att engång förut
ha blifvit visad på dörren.
— Hvad herr grefven har att säga mig kan gärna
sägas i denne herres närvaro, svarade öfversten, så mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
