Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skepnaden gjorde en af värjande åtbörd. Arkitekten
fattade dess framräckta hand; den var isande kall. Han
släppte genast handen.
— Hvem är du? upprepade han ännu engång så
högt han förmådde, medan en kall svett dröp från hans
panna.
Skepnaden nickade långsamt, sorgligt och svarade
knappast hörbart:
— En Lithau I
Den unge mannen föll tillbaka på bädden. Det
svindlade för hans ögon. När han åter kom till
besinning, var gestalten försvunnen och kammaren mörk.
Som en rasande sprang han upp, förbittrad öfver
detta gyckel, som nu för andra gången bedårat honom.
Han påtände ljus och undersökte rummet. Det var
tomt, men dörren utåt var oläst. Denna gång behöfdes
således intet spökeri för att inkomma i rummet. Genom
samma dörr hade ju Ringa inkommit.
— Hvem du än må vara, demon som frestar mig —
du må tilllhöra denna eller andra världen, så skall du
likväl icke få makt öfver migl utropade Lithau
harm-fullt. Det finns blott ett medel. Detta olycksaliga papper
lämnar mig ingen ro. Om det brinner, så brinner med
det mitt namn, men Ringa Littows namn skall förblifva
utan fläck!
Och vid dessa ord framtog han andlöst brådskande,
fruktande för sig själf, assessor Jakob von Liltows
bekännelse och fattade med vänstra handen det brinnande
ljuset, med högra handen papperet.
Då grep någon kraftigt hans högra arm. Han såg
sig om. Bakom honom stod, blek och högtidlig, öfversten
baron Littow.
II. — Noveller. Ifl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
