Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Vågbrytaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag vet det, ers excellens.
— Ni har icke blott förgripit er mot patrullen, som
lydde order; ni har slagit en ak soldaterne så, att fara
är för hans lif. Vet ni väl, att fästning eller krigstjenst
är det lindrigaste straff för en sådan förbrytelse?
— Jag vet det.
— Och hvad har ni att anföra till ert försvar?
— Intet.
— Alldeles intet?
— Jag ber ers excellens ha godheten tänka sig i
mitt ställe. Det är det enda jag har att anföra.
— Ni känner ert straff, och ni kommer likväl för
att angifva er själf?
— Björck är min vän. Jag gör för honom endast
detsamma som han gjort för mig. Men jag gör det med
mera skäl, ty jag vill bevisa att jag är den ende skyldige.
Generalen höjde på axlarna.
— Edra motiver, unge man, må vara hvilka som
helst, så kan jag ej undgå att låta arrestera er. Ni står
till rektors förfogande och kommer till en början att
bevakas i universitetets carcer.
— Tillåter ers excellens mig en anhållan?
— Tala. Om det beror på mig ...
— Ers excellens har beviljat Björck, på hans
hedersord, frihet till i morgon. Jag beder på samma villkor
om samma gunst.
Generalen mötte ynglingens fasta blick, och
granskningen torde utfallit gynnsamt, ty efter ett ögonblicks
betänkande svarade han:
— Unge man, ni är finne; jag litar på ert ord. I
morgon bittida klockan åtta infinner ni er hos rektor.
Vincent bugade och aflägsnade sig med lika stadiga
steg som han kommit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
