- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
256

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Vågbrytaren ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Man kände hans börd, hans föräldrar — ja, han måste
också lära känna dem. Och denna svarta hårlock, som
hade tillhört hans mor — hvad hon måste ha varit skön!
Hvad hon måste ha varit olycklig! Och detta ohämnade
brott — nej, mötet fick icke försummas. Skedde det
så, skulle han ju ångra det hela sitt lif.

Men ägde han längre att bestämma öfver sig själf?
I morgon klockan åtta skulle han frivilligt inställa sig för
att gå i fängelse. Därikrån skulle han utgå endast till
domstolen, till kästningsarbetet eller till krigstjenst kjärran
mot Kaukasiens bergfolk. I alla händelser skulle de åtta
dagarna gå förbi utan att han därunder kunde infinna
sig på mötesplatsen. Därför måste det ske nu... nu
genast. Intet ögonblick var att förlora.

Vincent reste sig upp. Severins jämna och lätta
andedrag antydde att han somnat från dagens oro och
mödor ungdomens och det goda samvetets friska, oskyldiga,
lyckliga aftonslummer.

Vincent stod upp, klädde sig tyst och hastigt, öppnade
sakta dörren och smög sig ut. Den svala nattluften
fläktade mot honom och akkylde hans brännande panna.
Han besinnade sig icke längre, utan gick med raska steg
nedåt esplanaderna och därifrån öfver Senatstorget uppför
Unionsgatan, förbi den ännu ofulländade Nikolaikyrkan
till den tätt därinvid belägna ryska kyrkan. Senatsuret
slog i detta ögonblick tre kvart till tolk.

Natten var mulen, men likväl denna årstid
tillräckligt ljus för att låta urskilja alla föremål äfven på
afstånd. Gatorna voro nästan öde. Endast skyltvakterna
vid kyrkan och det midtemot belägna ryska hospitalet
stodo orörliga på sin post, och på afstånd hördes skrålet
ak några nattvandrare, som återvände från deras sentida
dryckeslag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:28:21 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free